Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII - Vinden vände bladen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elin Wägner
följa längre. Men han kunde inte uthärda att segra på
grund av sina större resurser.
Livia blev allt otåligare medan han försökte förklara
vilken glädje detta skulle bli för henne själv, om hon tog
det rätt.
— Nu har jag inte tid längre, sade hon. Du kan inte
få mig från att detta blir en olycka för Adel och för mig.
— När du talar så, Livia, tvingar du mig att ta tillbaka
mitt anbud.
— Det går inte. Vad skulle Adel sen tro på i livet? Hur
skulle jag få hand med honom på Lunnagärde? Hon
reste på sig. Han ska väl bli hos oss i alla fall tills du
kommer tillbaka från lasarettet?
— Livia, jag förstår att jag skulle inte ha farit i väg så
här och ställt till... men jag blev överrumplad av
pojken . . . det var så roligt när han kom påskafton, jag hade
legat så ensam hela dagen . . . jag längtade att bli bekant
med honom . ..
— Ja, så blev du det...
Livia gick genom det stora musikrummet utan annan
tanke i huvudet än att lyckligen nå ut genom halldörren.
Kagge dröjde i det längsta med att ropa henne tillbaka.
Om han gjorde det, så skulle han alldeles säkert ångra sig.
Men om han inte gjorde det, vad då?
— Livia, kom närmare.
— Varför ska jag det?
— För att jag kan ju inte komma till dig. Livia, det
enda riktiga är förstås att vi får ha pojken ihop. Men då
får du bekväma dig att flytta till Aneholm.
— Jag trodde du visste att jag har fått nog av
Aneholm.
498
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
