- Project Runeberg -  Vinden vände bladen /
506

[MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII - Vinden vände bladen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Elin Wägner

mor hade för anständighetens skull bett henne sjunga
någon annan av sina läsepsalmer än: "Guds himlavalv det
sköna, är nytt i vidd och höjd . . ." Men det var nytt i
vidd och höjd sedan den dagen då hon följt med Kagge
till källan på andra sidan Fjärhanaberget.

Så var hon läseflicka, det höll på att gå galet hos prosten
därför att hon enligt sitt löfte inte fick glömma och inte
förlåta, men det redde upp sig med farfars hjälp. Hon
mindes hur farmor gråtit över henne, hon mindes fars
mördare som kom med katten och fars mördare när han
dök upp ur mörkret och mor lyste på honom med sin
lykta. Men hur hon bjöd till, så mindes hon inte far själv.
Mor hade sagt många gånger, att han slagit armarna om
henne och inte velat släppa henne fast det var så brått
när han skulle i väg, men själv visste hon inte om det.
Fadern var förlorad för henne. Hennes minne började vid
den där kvällen i mörkret. Hon mindes att hon dagen
därpå försökt att tränga sig genom bergskärningen för att
finna far, men sedan de vuxna hade hindrat henne den
gången hade hon aldrig återvänt dit. Far var inte där.

Någon hade sagt helt nyligen: far var där, men de orden
hade fått flyga bort. Vänta litet. Lokförarn ... ett mörkt
föremål på banan, det var Oscar som berättat det.
Naturligtvis hade där inte varit något mörkt föremål, sade han,
men då hade hon själv svarat: far var där.

Ända sen brodern reste hade hon undrat varför han alls
måste komma. Inte för fars minne och inte för mors
sjuttioårsdag, då mor var så tyst och inte ville bli lämnad
ensam i rummet med gästerna. Kanske kom han bara för
de där orden om lokförarn ...

Om hon bara kommit ihåg dem lite tidigare hade hon
inte behövt hela denna dag, sen hon lämnade Kagge, sitta

50 6

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 20 13:40:35 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vindblad/0508.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free