- Project Runeberg -  Vinden vände bladen /
516

[MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII - Befallningsmans begravning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Elin Wägner

— Men han steg av vid Skrineberg, sade en röst från
kortändan.

— Ja, visst fanken, det var misstänkt. Du prästabonde,
har du inte nämnt det för landsfiskalen?

Men nu tyckte kyrkoherden att det gick för långt.

— Jag önskar inte veta vern det är ni syftar på, sade
han, men jag känner min arrendator som en
genompräktig karl, jag är säker att han inte gjort något som förtjänar
ett så fult öknamn.

— Nej, för all del, kyrkoherden, sade Robert Karlsson,
men han har ärvt at efter sin farfar, och vi tänkte inte
på att kyrkoherden inte visste det lia bra som vi. Se hans
farfar han anmälde den personens farmor som vi inte får
nämna för lönnbränneri. Di var inte så blödiga på den
tiden, så länsman tog henne själva julafton, fast hon var
änka med fyra barn som hon försörjde med att fortsätta
mannens hantering. Det hjälpte inte att hon protesterade
mot att bli häktad för att hon gjorde sin nästa en tjänst.
Hon dog sen på häktet, och prästabondens farfar han fick
aldrig något för vad han gjort. Så det är därför namnet
sitter kvar.

— Jag tycker att min arrendators farfar gjorde alldeles
rätt, sade kyrkoherden och lämnade bordet. Där fortsatte
man att diskutera de möjligheter som öppnade sig, om
man tänkte sig att attentatet i stället varit riktat mot
möteståget.

Livia tyckte allt att Roda var märkvärdig. Ingen
människa kunde se på denna värdinna att hon var vettskrämd
för kriget. Hon var överallt, hon såg genast om någon
satt tyst och fallit ur samtalet, hon tog sig an
kyrkoherden när han inte härdade ut vid det stora bordet längre.
Kort förut hade hon manövrerat in doktorn i en vrå och

516

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 20 13:40:35 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vindblad/0518.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free