Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sigge hade ärft musikaliska anlag av sin far
och hade även lärt att traktera orgeln så pass, att
han redan vid femtonårs åldern kunde vikariera
för fadern i kyrkan. Han lagade nu så, att han fick
»prova orgeln» en gång, och det var alldeles
tillräckligt — han utnämndes på stående fot till den
ordinarie organistens vikarie. Det blev sedan ingen
trollkonst för Sigge att sätta in Linus i läktarkören.
Någon vidare sångröst hade han visserligen
icke, men det var ju ej heller nödvändigt
bland så många andra, som hade dess mera — det
var ändå ett pinnhål uppåt för kamraten.
De bodde sedan omkring ett år tillsammans
som »inneboende» hos en »broder». Under den
tiden kunde det visserligen hända, att de någon
gång togo ett nappatag med varandra, då deras
åsikter divergerade allt för mycket, men på det
stora hela drogo de ganska jämt. Men så blev
det förflyttning till olika arbetsplatser och för
vägens skull mera praktiskt att bo på skilda håll.
De stiftade nu var för sig nya bekantskaper och
kommo på så sätt allt mer isär, utan att därför
någon ovänskap dem emellan förefanns.
Linus hade börjat på Slöjdskolan, där han på
kvällarne på byggnadskursen inhämtade en hel
del för en blivande byggmästare nyttiga saker.
Sigges anseende hade nu stigit allt mer bland
»bröderna», och efter en tid tog han sig före att hålla
söndagsskola för barnen. En och annan av de
»äldste» tyckte nog, att det var litet för raskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
