Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
yngre systers livsuppehälle. Han valde
byggnadsfacket, för vilket han kände sig ha håg. Under
sin elevtid antog han ett erbjudande att åtfölja
en grupp av träarbetare, som utsändes till
Amerika för att uppsätta den svenska avdelningen å
världsutställningen i Filadelfia år 1876. Han
stannade då kvar i Amerika i fyra år, under vilken
tid han arbetade som murare än här än där, skötte
sig exemplariskt och sände reguliärt sina
sparpengar hem till modern i Stockholm.
Efter sin hemkomst till Sverige hade han
praktiskt och teoretiskt fullbordat sin utbildning och
hade nu slutat sin sista verkmästareplats. Gustaf
Kanter var således godt inne i sitt yrke, som han
tog på rena allvaret, utan att, som de flesta
andra, därmed sammankoppla spekulationer.
Han slöt sig till den på denna tid högst
fåtaliga grupp byggmästare, som enbart arbetade på
entreprenad. Nog visste han, att utsikterna att
ro upp sig och möjligheterna att hastigt bli
förmögen härigenom minskades, men hans redbara
karaktär kunde ej förlika sig med ett beträdande
av den vingliga stråt, som alla dessa lycksökare
utan eget kapital följde.
I Amerika hade han insupit den sunda
affärsprincipen, att krediten helst bör vara begränsad
till 30 dagar — så framt någon sådan alls sättes
i fråga. Att emellertid en allmän tillämpning
av dessa principer här var otänkbar, och att
ingen fart och fläkt i byggnadsverksamheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
