Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hans ögon foro över rummet och de gamla
kära möblerna.
Borta i hörnet mot fönstret stod den höga
vitmålade Mora-klockan och tickade så som han
mindes den göra allt sedan han var en liten, liten
parvel. Och det där gamla kopparsticket:
»flickan, som matar hönsen», den tavlan var hans
käraste minne från späda år. Alltsammans
syntes honom nu så synnerligen kärt. Var det
därför att han beslutat sig för att lämna hemmet,
dit han kanske aldrig mer skulle återvända?
Han väcktes ur dessa reverier av moderns
inträde.
— God morgon, sjusovare! hälsade hon, i det
hon satte ifrån sig kaffepannan och höll fram sin
kind, som Gustaf sonligt kysste. — Var höll du
hus så länge? Var det storkalas hos Bergströms
i går?
Gustaf kunde ej, trots sin tryckta
sinnesstämning, återhålla ett bredt leende.
— Nej, mamma lilla, det var inget »kalas» som
uppehöll mig. Sätt dig, så ska jag berätta något
för dig. Och medan han inmundigade sitt »kaffe
med dopp», omtalade han gårdagskvällens
händelser hos Bergströms.
Fru Kanter sken upp som en sol under det
Gustaf talade. Det hon önskat och personligen
längtat efter hade således nu förverkligats. Hennes
Gustaf skulle ej taga befattning med dessa
syndapengar. — Vad detta gjorde henne glad! Men då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
