Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gustaf sedan i försiktiga ordalag började tala om
sin plan att lämna hemmet för att slå sig ned i
Amerika, då blev glädjen förbytt i sorg.
— Kära mamma, tröstade Gustaf, det kan ju
ej bli så ögonblickligt. Innan jag kan lämna
Sverige, måste jag först och främst ha mina
arbeten avslutade och alla affärer ordnade, och det
tar nog närmare ett helt år.
— Kära min gosse, tänk på, att jag kan gå
bort när som helst. Du får ej göra mig den stora
sorgen att lämna oss. Jag skulle aldrig överleva
det! suckade hon, i det hon lade sin tunna vita
hand på sonens.
Gustaf kände sig som en brottsling, då han såg
in i moderns bedjande ögon. Han medgav inom
sig, att han var en stor egoist, som mest tänkte
på sina egna intressen. Men å andra sidan, hur
skulle han själv kunna stå ut med att gå här i
Stockholm, där han dagligen skulle öka sin
själsbörda... Nåja — nu måste han i alla fall för
tillfället slå bort allt grubbel och för moderns
skull vara tålig och behärskad.
— Tala inte så, moran lilla! smekte han, du
blir nog bättre, då du i sommar kommer ned till
Nauheim, som vi förut talat om; och förövrigt
ber jag dig inte tänka på det här mer, »de’ ä’
långt hejan å dit», ser du! Nu går jag ut till
mina arbeten och kommer hem på vanlig tid till
middagen — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
