Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
avund eller beundran och samlade »för de
efterkommande» — äro kanske förslösade inom kort.
Doneras de däremot genom testamente till
välgörande ändamål, erkänner jag, att pengarna
kunna komma till god och välsignelsebringande
nytta — men vad glädje har jag själv av detta?
— ungefär den sorts tillfredsställelse som jag
känner, då jag skänker bort en utsliten rock, som
jag skäms att längre bära. Nej — skall jag rätt
använda mina slantar, bör jag göra det medan jag
lever och helst nedlägga dem dag för dag i det
godas tjänst, då har jag också en daglig glädje av
dem. Genom dessa åsikter frånsäger jag mig ej
all åtrå efter penningen. Den är nödvändig och
är ett medel, varigenom jag kan nå både goda
mål såväl som dåliga. Jag har alls ingenting
emot att äga en million, blott jag själv på ärligt
sätt förtjänt den — annars inte. Jag kan alltså
ej understödja den gängse åsikten: »pengar som
pengar». Penningen kan vara till välsignelse, och
den kan vara till fördärv, som var och en vet.
Enligt min åsikt följer penningen samma eviga
lag som allt annat i det mänskliga livet: orsak
och verkan. Med andra ord, jag håller före, att
sättet, varpå ett samlat kapital tillkommit, är
avgörande för dess verkliga nytta och välsignelse i
livet. Är det...
— Å, nu börjar jag förstå vartåt du syftar!
inpassade Axling.
— Är det vad man kallar »syndapengar»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
