Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vintersol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vintersol.
Dagen efter trettondagen kom vintersolen.
Det var så länge sedan solen lyste, att det
blev liksom en stor händelse. En nyhet bättre
än den senaste förskingringen och den senaste
jordbävningen. Och långt vackrare.
Solen har kommit högre upp på fästet.
Den har fått tillbaka sitt gamla leende.
Måhända en aning fruset. Undra på det
förresten. Den var glad och morgonpigg, då
den dök upp vid horisonten. Den trodde sig
finna någonting som liknade vår. Men den
såg bara snö och snö. Röken steg rakt upp
ur stugorna och betongpalatsen, och stack
solen i näsan så att den gamle vännen nös.
Det var tur för människorna, att den inte föll
ur sin bana av pur häpenhet. Då skulle det
eviga mörkret och den eviga isen ha famnat
oss. Och vi skulle ha dött som flugor
allesamman. Sannerligen. Det var trösterikt
att se, att solen inte darrade på
lösmanschetterna. När den slutade nysa, kom det frusna
leendet.
— Se där, sade den, där ligger ju
Linköping. Där ser jag domkyrkan, där ligger
biskopshuset och slottet. Och där går
Tan-neforsbussen och bussen till Stjärnorp och
polisen och vaktmästare Clason vid
läroverket. Intet tvivel. Det är Linköping. Där
ligger Mjölby, Vadstena, Motala, Lillkyrka,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
