Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stork på underliga vägar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
— Jam.
—• Om jag hade mycket pengar, skulle jag
donera medel till en riktigt fin bronsgubbe.
Och jag skulle skänka pengar till en fond
till fattiga skolpojkar, som ha hem på landet
och som släpa fram sin dag under alla
möjliga umbäranden.
Kyrkoherde Enander, Salixkungen, var så
illa ute under sina studieår, att det gjorde
ont i mitt fattiga hjärta, då jag läste
berättelsen om hans liv. Till råga på allt läste jag
den högt. Jag gjorde uppehåll ibland, ty jag
var upprörd och kunde inte få fram ett ord
under långa stunder. Jag såg honom i sina
slitna plagg. Jag kände hans hunger och kval
och förstod hans kunskapsbegär. Det finns
sådana pojkar än i dag. Senast i går såg jag
en sådan yngling.
Vad är en proletär av i dag? En krösus
i förhållande till Enander och alla de
studieynglingar i detta land, som ej veta av annan
värme än den som sitter i deras brinnande
ögon.
Men jag glömde ju bort katten. Jag var
inte hågad att ta den med mig upp, men den
smet mellan benen på mig och i ett huj upp
för trappan. Den satte sig vid dörren
nedanför min namnplåt och började en infernalisk
konsert.
— Jam, jam, jaaamm.
— Är du tokig, kisse, ska’ du föra ett
sådant liv mitt i natten! Vi nattvandrare
måste vara tysta och stilla, annars kommer
värden och säger upp oss.
Katten fick grädde på fat och hoppade där-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
