Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Snöstorm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Snöstorm.
Den storm, som rasat på olika håll
utomlands under måndagen, anlände till Linköping
med underlydande härader och "andliga
östgötar" frisk och välbehållen under tisdagen.
Natten till gårdagen var den i sitt mest
briljanta humör. Himlen ville låta snön falla,
men det gick ej, ty vinden skickade flingorna
tvärs genom luften och lekte med dem, gjorde
virvlar av dem, kastade upp dem och lät dem
falla för att i sista ögonblicket, då de voro
redo att lägga sig till ro på marken, med en
intensiv vissling skicka i väg dem till ett hörn
på andra sidan gatan, där de bildade en
försvarlig hög, som man fick plumsa igenom.
På gatorna syntes inte en enda vandrare.
Endast polisen och jag voro i rörelse den
natten. Och det var sannerligen inte mycket.
Den här stormen var i alla fall inte något
vidare. För en del år sedan var jag med om
ett oväder, som var betydligt pampigare. Då
var det också natt alldeles som nu. Jag hade
vinden rätt emot mig. Snöfallet var
rikligare. Min väg betecknades av kullfallna
telegrafstolpar. De sågo ut som en mängd
resliga krigsinvalider på spridd skyttelinje.
En av dem tyckte jag liknade min gamle vän
Maktlund, lång och gänglig precis som han.
Maktlund syntes sitta mitt på gärdet med ett
stort nystan av telegraftrådar i knäet. Han
skrattade åt mig med vita tänder, som sutto
på betydligt avstånd från varandra. Jag kärn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
