Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det lyser rött i hamnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
Det lyser rött i hamnen. Det är
segelsällskapens båtar som ståta i denna färg, d. v. s.
endast undervattenskroppen och kölen. Men
då kölen på en modern segelkryssare utgör
fem sjättedelar av hela fartyget, blir den röda
färgen rätt så dominerande. Rött gör ett
glättigt intryck, något av fest och fröjd och
livsglädje. Det passar utmärkt för de hurtiga
besättningarna. På dessa båtar är det
nämligen bildlikt talat rött både ute och inne. Men
fribordet är i de flesta fall vitmålat, vilket
också är vackert, fast deri färgen är litet
besvärlig att hålla ren. Jag skall säga, att det
är arbetsamt värre att rusta en båt, att skrapa
och olja och måla och fernissa och allt vad
det heter, att reparera och ordna med stående
och löpande gods, att se till att seglen äro som
de skola vara och att rundhulten inte äro
skadade under vinterförvaringen. Det kostar
också många pengar att iståndsätta sin
farkost. Men roligt är det och friskt desslikes.
Sjöarna och vikarna vänta på de vita
vingarna. Vågorna glittra och dansa under
vårsolens upplivande strålar. Är det underligt
då, att man offrar både tid och pengar för
denna den härligaste av alla idrotter?
På den andra sidan av hamnen, den sidan
där hamnkontoret ligger, där kranarna stå och
där sockerbrukets paternosterverk sticker ned
ett finger mot vattenytan, synas några
vinter-liggare vänta på uppbrott. Det är mest
pråmar. Där diktar man. Inte med penna och
bläck eller med skrivmaskin utan med järn
och hammare. Pråmar vilja ha sin diktning
på det sättet. Smaken är som bekant så olika.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
