Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hovnigning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hovnigning,
Det är roligt med artiga människor. Det
ingår i livets nödtorft att låta en hälsning
åtföljas av ett gott leende eller en liten
förtrolig glimt ur ögonvrån. Detta sätt att hälsa
är av ofantlig betydelse. Ni tror kanske inte,
att det spelar någon roll. Så mycket värre
för er. Stora män äro alltid artiga. En del
av deras framgång ligger i deras artighet.
Men för mycket eller för litet skämmer
allt. Jag kände en fru, som vi kunna kalla
Nyponkvist. Hon var alltid så förfärligt
artig. Det gick till överdrift. Så snart hon
på långt avstånd skymtade en bekant blev
hennes ansikte såsom förklarat. När de
sedan kommo i jämnbredd med varandra, hade
hon förbrukat alla de former som finnas för
hälsning. Det var att börja från början igen.
Hon hade många bekanta. Hennes
promenader voro därför rätt ansträngande. Både
för henne själv och för dem hon mötte.
Hon var med på en bal en gång. Det var
för många år sedan i en residensstad, som
var mindre än Linköping. Salig
landshövdingen var med. Hans ämbete var inte
uppdelat på något sätt. Därför måste han vara
i elden överallt och mest där striden var som
hetast. Mycket folk rörde sig i hans skugga.
Frivilliga musikkåren satt på läktaren och
spelade av alla krafter. Mitt i en sprittande glad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
