Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid altarfoten knä de unga böjde —
Omkring Försonar’na kors cn blomsterkrans — ;
Den fromme Lärar’n vigda kalken höjde,
Och Ljuset spred från Tabors höjd eio glans.
Messias sjelf, uppå sitt ljusa, fria,
Förklarings-berg, med Mose och Elia,
Skref in i Lifvets bok de renas namn,
Och gömde deras suckar i sin famn.
Det var en helig stund. Vål månget minne,
Som rosendoft på sina vingar for,
När solen sänks och aftonen är inne,
Som dagens fjäril sjunker hop och dör.
Men denna stundens minne blef dig gifvet *
För timman ej och dagen, men för llfvet.
När lifvets dag i natt förbyter sig,
Som morgonrodnad än det möter dig.
Allt himmelskt evigt, år, oeh allt det tköqa .
En himmelsk gloria kring sin tinning bär*
Det ädla blott förmår sig sjelf belöna»
Och oskuld blott sin egen prydnad^ är.
När menskans hjerta sig vid Dygden viger,
Och sojp en bön mot öppna himlen, stiger»
Då först får lifvet lif — och endast då.
Lär hon det Skönas gåta rätt förstå»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
