Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FövMniagtlåran ar den högsta låra:
Hr&d menikan tror, ar mer &n hvad hön Tet.
Försaka, ilifca, Tro — «o der Tår ära!
Vår sanna stolthet Ar vår ödmjukhet.
Att tträfva tUl fullkomlighetens krona»
Att viyans drift med pligtens hud förtona
I helig handling och i bönent ljud —
Ar att förtona menniikan med Gud.
Det vet du, Julia! — Skönt med hoppett strålar,
Mot himloat blåa, solbegläntta grund,*
Du nu din lefnadt glada tafia målar;
Da ar dig betcodd från denna ttuad.
Når löftet« ord vid altaret du tade,
, Gud i din egon hand-ditt öde lade.
Du har din regel tydd i ordtitt röst*
Din lycka blommar i ditt eget brott.
J>u möter verlden. Achl dett Atjm vacker
Begav och fröjd; i ljut han smytokar tig.
Lik våreat Engeå dig en krant han räcker.
Och ropar: ”Kem och låt mig kröna dig!”
Men vttU bland blommorna, välj ut allena
Dc skönaste, de enklaste, de rena:
En Lilja och en Rosenknopp, och sist —
Att sammanbinda dem — en ’Myrtenqvfst*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
