Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bland ruinerna af lifveti
glädje, klagar jag min sorg,
Som en midnattevind om hösten
klagar i en öde borg.
Och, natur, da medlidsamma,
da, som blef min sista vän,
Till hvars moderliga sköte
sjunken, jag fick frid igen!
Äfven du står kall och sluten,
Täcker blott min saknad opp,
Och din Tår, din vår mig bringar
endast saknad — intet hopp.
Ej så blått $r himlahralfret,
ej så grön ar jorden mer;
Solen gjuter ej så Tarma,
ej så gyllne strålar ner;
Rosens doft är mig en liklukt,
och en dödssuck hvarje fläkt;
Dystra, som begrafningsgäster,
tingen stå i sorgedrägt.
Som ur barndomsdrömmens villa,
ar jag utur hoppets störd.
Som en furie följer minnet,
minnet, som är lifrets skörd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
