Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lagmannen lutade sig vördnads full t till Tians
hufvud, och hviskade honom några ord i örat.
”Mig sliall han iclce gripa!” inföll den gamTe
lfrigt och med hög röst, ! det hans ögon
började glänsa af harm. *’Vnl hafva mina Tappar
genoift hans falskhet och förräderi
blifvitbesmit-tade, så att de nu mera äro ur stånd att förkunna
välsignelser. Men ännu bor på dem
förbannelsens makt. Ännu bär jag bannlysningens heliga
nyckel 1 mina vigda händer. Han skall låta
mig i frid.’*
”Vördige Fader!" återtog Lagmannen:
"misstankar och fruktan kunde lätt qvafva vördnaden
för eder. Undvik derföre faran. FöTj mig; jäg"
skall ledsaga eder 1 säkerhet.”
Den gamTe teg en stund. Flickan faste ängs^
ligt frågande blickar på honom, och
Lagmannen betraktade med djupt deltagande de udla
gestalterna, som upplystes af det röda skenet.
Slutligen hade gnbben fattat sitt beslut. nJag
vill följa dig, min son!” sade han. ”För oss dit
du anser för bäst. Jag vill icke gifva dig
välsignelsen, ty 1 min mun blefve den en
förbannelse ; men jag vill bedja Gud för dig. Gör det
äfven du, min dotter!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
