Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Da?” sade Magnhild, och kastade på honom
en blick, så hvass, att den skulle forkrossat
hvarje mindre dugtigt sammansatt bröst, ån den
barske bondens.
”Det Tar således den vackra pelegrimen, vi
sågo i kyrkan?” frågade en hviskande rost.
”Ja, min bästa Richissa!” svarade Furstinnan:
”men det bandet skall snart slitas!”
”Åtminstone icke for min skull!” sade den
bleka flickan: ”det besvär jag eder, vid allt
hvad heligt ar. Gud gifve mig *tyrka att
glömma allt hvad ni sagt och gjort., Furstinnd! Dock,
jag måste tro att det varit välmening!”
”Det ar en välmening, mitt barn,” utbrast
Furstinnan: ”som ännu icke är förlorad. Änna
kan allt blifva godtt var säker derpå!”
”Det ar nog långt gånget nu,” inföll Jarlen,
ryckte kåpan ur sin gemåls händer och kastade
den på gården under hästfötterna. ”Låt sadla
våra hästar. Jag vill muntligen afgöra detta
ärendet med min broder!”
”Godt!” sade Mululf Snyffelson, som helt
kallt upptog kåpan och inlade den ånyo 1 kor«
gen. ”Jag tar med mig gåfvan tillbaka, ef tor
J försmår den, Herre!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
