Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Det år mfirkltgt hvad fruntimren
¡symjer-hct uro benägna att taga den &t sig.”
”Ja, de ¿ro s& rädda!” suckade han.
”Men i det hela, hvem kan just hafva sitt
ratta och frimodiga lynne, nar vännernas
krets allt mera glesnar omkring en? Man
ser cn bekant frisk och rask om aftonen —
om morgonen f&r man hora att han är borta.*’
”Det ar naturligt nu 1 början, då
sjukdomens intensitet ar storst. Du kände ju
vännen Agatlion?”
Ziiltin liäpnade: ”Han trodde sig ju
saker, för det han drack mineralvatten?”
”Vi ha. förlorat honom i natt.”
”Hör, Bror!” inföll Magistern: ”Lut oss
afbryta detta mindre glada imie. Följer
du mig nu p& en stund till mina Damer?”
”Ja, om du säger mig, hvilka de oro.”
Han säg sig omkring pA de ftfriga
personer, som befunne sig inne i den Hlla
boutiquen. ”Jag skall berätta dig p&
vägen ,” sade hau: ”lAt oss dricka ur och gAl1*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
