Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Edlas’ yrsel liade upphört. Ilon
igenkift-de, ined ett ömt leende, sin bror, och
hennes stora ögon voro, onder den heligs
stunden, anduktsfullt riktade emot höjden.
Då Kyrkoherden hade lyst välsignelsen
öf-ver oss alla, och gick , följde honom äfven
hennes blickar, fulla af stum tacksamhet.
Gudstjensten hade sålunda verkat
valgörande äfven på Edla. Hon nämnde no
fle-ra gånger sin brors namn, och
sammanknäppte händerna med en underbar appsyn
af himmelsk frid oc*h englaoskuld på sitt
ljufva ansigte. Brödren bud ånyo att han
skulle få stanna, qvar hos henne, och jag
tillät det, sedan hon nedkommit i det för
henne bestämda rummet.
”0 Wilhelm!” hviskade hon en gång:
”Du blir ju hos mig? Du skickar icke bort
mig! Men jag måste likväl bort. Wrilhelm,
tror du att det blir svårt för mig att dö?”
Då. beslöt jag att hemta Zirlén. Jag
ilade till Seraphia» boaing. ”Hur »tår det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
