Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tyg, som man tog för gifvet vara svenskt, sä väl
kände farvattnet och kunde komma så nära.
«Hade det varit krig«, yttrade sjöolficern, «så
skulle den der lättfotade danserskan kunnat traktera
oss med ganska hårda äplen. Aldrig hade jag trott,
att ett så stort krigsfartyg, som en fregatt, skulle
kunna, om det velat, med sina kulor räcka sjetfva
Marienhag.«
«Ja«, sade baronen bekymrad, «vi kuuna ieke
nog glädja oss öfyer freden. Jag känner mig inta*
gen af en besynnerlig känsla, då jag öfverväger hvad
vi nyss sett. En beväpnad fremtfng, som hade
förmått att tillintetgöra mig och de mina, jemte det
jag eger, bär sina förfärliga förstörclseverktyg så nä«
ra förbi oss. Freden är derföre i sanning en
välsignad bimmelens gäfva.«
«Ni har er beskyddare just här«, svarade sjöofr
fieern, i det han pekade rundtomkring sig.
Samtliga sällskapet betraktade honom med
frågande blickar.
Grefve Telepnoff såg skyggt på den gamle
baronen. «Nog vet jag«, sade han halfhögt, «att baron
har sina hemligheter, hvilka jag icke kan känna«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
