Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till den torra relingen. Den gamle Adinosoff hade
snart öfvervunnit sin första bestörtning, och behöll
belalet, så att han anvisade hvar och en den plats,
han borde bibehålla.
«Yaren icke så öfverdrifvet förskräckta, milt
herrskap!« talade han. «Ni har ju icke en gång
lyckats att bli våta; men allvarsamt: olyckan är icke
så stor, som den ser ut till, Jag kan £nna, att
fartyget är alldeles obräckt och oskadadt, fastän det
Jutar. Här går ingen svår sjö, och om vi få en slup
från fregatten som hjelper oss af grund, så äro vi
om en half timme åter välbehållne ! flott vatten. Jag
kan bedyra för damerna, att vårt lif icke alls är i
fara, ehuru vi måste ha tålamod i vår obeqväma
ställning en stund.«
Den gamle sjöofficeraren hade rätt. För den,
som förstod sjöväsendet, var faran i sjelfva verket
icke serdeles betydande. Visserligen sutto de
skepps-brutne på den ena sidan af det liggande fortyget;
men vinden var icke våldsam, och man hade snar
bjelp att vänta. Han såg nemligen fregatten, som
bemärkt jaktens missöde, vända ditåt, och göra sina
slupar klara.
Vila Fenen. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
