Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fröken Nathalia följde gerna sin far på hans
vandringar upp till tornet, vid hvilket nu hennes
bjertas mest betydelsefulla minnen voro fästade. Ofta
kastade hon länglansfulla blickar ut öfver
hafsrym-den, och det utgjorde för benne ett eget nöje att
noga betrakta hyarje förbiilande segel och låta den
gamle fyrvaktaren förklara hvad det var för ett. Bet
var liksom hon alltid hoppats att få höra de önskade
orden: det är den svenska fregatten. Ju mera det
blef ödsligt på vågen, desto lifligare blefvo hennes
frågor. Men Ulla Fersen visade sig icke för hennes
spejande blickar.
Bet var en oktoberdag. Baronen och Nathalia
betraktade huru en storm rasade utåt rymden.
Medan det tjöt och gnisslade kring tornet, fräste
vågorna med ett tungt stönande mot landtudden och stänkte
sitt skum högt upp på stranden. Ute på djupet
slingrade sig de yrande vattenmassorna så förtvifladt
om hvarandra, att det såg omöjligt ut För något
men-niskoverk att kunna bestå i de lössläppta
eleraen-ternas vilda kamp. Och likväl visade sig långt borta,
så att ögat knappt kunde urskilja den svarta punk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
