Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En vallfart, af Orvar Odd - Den gamle Greve, af Ludv. Bødtcher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
„Moder! – jag har besinnat en sak, som du skall höra:
min hand skall en gång också i strid sin klinga föra,
och lofven vill jag hålla, hvad än i verlden sker,
– det har jag nyss beslutat och glömmer aldrig mer.
När jag blir stor och vuxen, jag ock en man vill vara,
– då skall du tåren stilla, ty jag skall dig försvara,
med röfvaren der borta vill då jag ta i lag,
och du skall igen ha gården, – men äppleträdet jag!"
Paa Skrænten bag de grønne Træer
Stod Grevens Slot i Morgenskjær,
Og strakte Spiret søvnigt op
Som Armen fra den Dovnes Krop: –
Skjøndt Lærken slog sin Trille klar,
Hang Silken ned for hvert et Glar,
Og indespærret som en Skat
Var end den korte Sommernat; –
Men Søvnen har kun stakket Ro
Hvor Elskovs Uro fæster Bo,
Og aarle alt ved Borgeled
To unge Hjerter taltes ved:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
