Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bellmansro, af Samme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När bland söndagspublik du armbågat dig fram,
När du flytt undan vagnar och hvirflande dam
Till dryadernas bo,
Såg du ej hur i qvällsoln det skimrade rödt
Under ekar, der Vestan har rustat sig trött?
Låg der ej, på de smäckra kolonnerna stödt,
Bellmansro?
Der är stoj, der är lif, der är sprittande lust,
Der finns glädje i hjertan, i glasen finns must,
Der finns ungdom och sol.
Der är löjet så ärligt, då qvickheten brann,
Du blir syndabock strax, om ej svara du kan.
Ur den fräsande flaskan gör korken en grann
Kapriol.
Åh, nog såg du de hvita kasketternas hem,
Och nog hörde du dånande hurra från dem
Vid en jublande skål!
Och nog hörde du sånger i moll och i dur:
Sång, den gladaste helst, är studentens natur!
Hin tar den som kan pimpla, tystlåten og sur,
Alkohol!
Här, der ekarne flätat ett luftigt gemak,
Hå vi skrattat i chör under grönskande tak
Åt den lekande Braun;
Här Carl Michaels sång har förtrollat vårt lag,
Här i rosig belysning vi sågo hans drag,
Och han smålog ur bronsen, vår höge Chorag,
Som en faun.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
