Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På Högfjellen, Skizze af Oscar Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genomskinlig som den renaste kristall, nu åter skiftar den
i grönt och blått som de skönaste "aiguemariner" eller
"safirer", och alla dessa olika färgskiftningar mångfaldigt
omvexlande genom snabbt förbijagande skyars skuggspel!
Ofvanom gletschern reser sig ett mäktigt fjell med
det vilda namnet "Fanarauken". Det kan betraktas såsom
en fristående förpost för den bergsträckning, som under
benämningen af "Hurungatindarne" bildar högsta delen af
"Jotun"- eller Sogne-fjellen. Fanaraukens väggar synas
delvis betäckta med mjellhvit snö, delvis teckna de sig
mörkt beskuggade, ja nästan svarta, hvilket tager sig
temligen hemskt ut emot den kallt ljusgröna färgton, som
luften alltid antager i närheten af den eviga snön.
Hurungatindarnes spetsar, med en höjd öfver hafvet
af 5 till 9000 Svenska fot, äro branta och taggiga;
snödimman, "Fjeldskodden" tyckes likasom haka sig fast vid
dessa, och då ett svagt luftdrag sträfvar att bortföra de
lätta skyarne, hvirfla de sig uppåt, och man får en icke
så otrogen efterhärmning af halftutslocknade, rykande
vulkaner, hvilket ökar det egendomliga i taflan.
Framför oss, till höger, finna vi oöfverskådliga snöfält
och höjder, och ändå säger man oss, att detta år är
snömassan ovanligt liten på fjellen. Längesedan hafva vi
lemnat den sista qvarters-höga dvärgbjörken bakom och
under oss. Nu nalkas vi snögränsen, vi hinna den, vi
hoppa af våra hästar för att kasta snöboll. Det är den
15 Augusti! Luften blifver hastigt afkyld. Den liknar
närmast en af dessa klara och kalla vårmorgnar i Stockholm,
då nordan blåser; men den har likväl något vida mera
uppfriskande, och är alldeles befriad ifrån den obehagliga,
raa skärpa, som alstrar frossor och andra sjukdomar. Här
vet man ju knappt hvad sjukdom vill säga; här känner
man tvertom helsan vara bofast, man insuper den i
hvartenda andedrag. Likasom blicken fritt kan ströfva omkring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
