Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På Högfjellen, Skizze af Oscar Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hästar och framför allt med friskt mod och godt lynne, går
det vanligen bra. Hvad det friska, goda lynnet beträffar,
så är detta en skänk af högfjellen, en välkomst och
tacksamhetsgärd till de sällsynta resande som finna sin väg
hit upp.
Vår lilla "karavan", denna benämning är icke så
alldeles opassande, har ett ganska pittoreskt yttre; man må
nu se på sjelfva resenärerne i sina grofva regnkappor,
bredskyggiga hattar och höga stöflar, eller på de små,
långhåriga ridhästarne, med sina starka knubbiga lemmar och
täta kortklippta ståndmahnar, eller ock på de ännu mindre
hästar, som bära vår packning i en slags klöfsadlar. Dessa
kloka och ihärdiga s. k. Klöfje-Heste äro kanske mest
värda uppmärksamhet, åtminstone förekom dett oss så med
dem, som följde oss öfver fjellen. Jag förstår ej att de
icke digna under sina tunga och skrymmande packningar,
hvaraf nästan hela kroppen skyles, och ännu mindre huru
de så lätt och vigt kunna hoppa från en häll till en
annan, så försigtigt och dock beslutsamt kunna hjelpa sig
utföre branta och slippriga sluttningar, och så obehindradt
kunna genom vada dessa små men djupa fjellvattnen, hvilka
under namn af "Tjærn" så ofta möta på vägen. Det mest
förvånande af allt är likväl, att våra "klöfjehästar" alltid
ville vara främst, ja trängde sig med våld fram, om
ridstigen var aldrig så smal, och bråddjupet bredvid aldrig så
brant. Sedan de väl kommit i spetsen, tycktes de likasom
vilja leda hela tåget. Hvem ledde dem sjelfva? Endast den
instinkt naturen nedlagt hos dem. Fjell-lifvet och det
dagliga förtroliga umgänget med de mäktiga naturkrafterna
skapa något likartadt äfven hos den enkla innebyggaren
af Norriges högdalar. Bland typerna för en sådan må
jag nämna en gammal renjägare, som vi mötte på högsta
delen af vår väg. Sjuttio vintrar hade snögat i hans hår,
men det prydde ett högburet hufvud. Stödd mot sin grofva,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
