Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till en Marstrands-flicka, af Böttiger - Menniskohjertat, af Fr. Sander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men tag din åra, låt den lätta slupen
Gå fram, med solen till sin fasta fyr:
Se glad mot himlen och se lugn mot djupen!
Du kan blott rö, men det är Gud, som styr.
Har papper! – det vill säga lumpor bara;
Och bläck! – en vara som af gallfrukt fås;
Och penna sedan! – lånad af en gås.
Hvad skall jag teckna! – Samma kan det vara,
Dock menskohjertat helst! – Ett litet ting,
Ej större än att det betäcks af handen,
Ett bräckligt käril för den starke anden,
En lifvets springbrunn, ja, med skum omkring.
Det krymper hop af hat och vidgas åter
Att i sitt sköte gömma tusen qval.
Dock spränges ej så lätt det spröda skal,
Hvars innehåll sig ej förinta låter.
Att strida, lida, gäckas är du van,
Du lilla helvete, som kallas hjerta.
Hur kan du rymma hela verldens smärta
Och icke spruta eld som en volkan?
Du stilla dygders englalika boning,
Du himmelrike i en menskobarm,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
