Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tiden är ond, af Samme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Utan tvifvel, ädle, tiden är
Full af sår och lyten, hvart vi blicke;
Men en straffpredikan hjelper icke,
Der man annan läkedom begär.
När ni fäller eder hårda dom,
Kan man fråga, hvarföre så bitter?
Månn ej roten dertill ofta sitter
I en utbränd själ, en glädjetom?
Gissla tiden och den öfverskölj
Men er vredes skålar; men jag undrar,
Om med framgång ni mot flärden dundrar
Från er bomullsstoppade fåtölj.
När en landtman plöjer, för att så,
Och med oro väntar nederbörden,
När han ängslas för den knappa skörden,.
Som en hagelskur kan nederslå;
Säg den stackarn både först och sist,
Att han är en oxe – det är gifvet –
Utan tanke på det högre lifvet,
Se’n han blef en slik materialist.
Får ej flickan dansa i sin vår?
Hon med rosorna på friska kinder!
Stackars herre, har ni fått förhinder
Af en liktorn re’n vid edra år?
Tänk dock först og döm så efteråt:
Den, hvars ungdom glädjelös försvinner,
Till ett manligt allvar aldrig hinner,
Grubblande han krymper som – förlåt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
