- Project Runeberg -  En vinter på Nilen /
14

(1888) [MARC] Author: Claes Lagergren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

14

timme skulle vara vid ofvanbemälda plats, och att
det var "a great pity" att förlora ett så präktigt
tillfälle för framåtskridande. Hassans devis, oaktadt
han är museiman, är: "framåt!" städse framåt! utan
uppehåll framåt!

"Det kan hända, att vi sedan på tio dygn ej få
en vindpust", sade han, "utan blifva tvungna att
låta draga oss fram med rep."

Skulle vi segla hela natten och se Sakkàrah på
nedresan, eller lita på en mild försyn och god tur
och gripa äpplet, som var inom handhåll? Ja, ingen
riksdagsfråga, vore det än tullfrågan, kunde behandlas
med mer allvar eller med högre klappande hjertan.

Beslutet blef emellertid, efter en längre
öfverläggning, ett konservativt, ett vidhållande af det
gamla, förut fattade beslutet att afbryta färden och
se Sakkàrah — och "framåt" fick hvila sig öfver
natten och denna förmiddag.

Det var under en lummig palmskog som vi
ankrade öfver natten. Alla de andra hade gått till sängs,
när jag ljudlöst smög mig ut från min trånga hytt,
följd af Hassan, som, sedan han fåfängt försökt att
afstyrka min landstigning, åtminstone ej ville lemna mig
ur sigte. Allt var tyst der uppe på banken. Palmerna
stodo smärta och höga i tusental och vinden prasslade
i deras månbelysta kronor. Så långt mitt öga nådde,
glimmade Nilen silfverblank. Jag vandrade långsamt
fram och tillbaka, ibland hejdande mina steg för att
lyssna på den djupa tystnaden, hvilken endast då och
då afbröts af hundskall från de aflägsna byarne på
andra sidan om palmskogen och från sjöfolket om bord

på Lotus under mig, der de sysslade med segel och tåg,
» »

c

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:53:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vintnilen/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free