Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
väckes, då man, fjerran från sitt fosterland, sitt hem
och sina kära, i nattens stillhet blickar upp mot den
tysta, stjernströdda rymden. Man ser stjernbilder,
hvilka man lärt sig urskilja som barn, när man,
med hufvudet fullt af naiva, orediga föreställningar,
vid sin faders sida vandrade öfver den frusna,
knarrande snön. Der ftr karlavagnen med sin skakel,
der Orion och der polstjernan, som vi tycka oss ega
mera rätt till, ån något annat folk. Vi känna oss
stolta, då vi se henne skimra på sin höjd, liksom
när vi i fjerran land höra talas om våra stora
hjelte-konungar Gustaf II Adolf och Karl XII, hvilka
förekomma oss som vore de af samma ljusa slägt som hon.
Och der är vintergatan med sina myriader bloss!
Och Topelius’ ljusa, skimrande dikt står genast hög
och blid i stjernskrift der!
Huru många kära ögon blicka ej, kanske just
nu, när stjemskottet faller och innan dess darrande
strimma förflyktat, på dessa samma himlaljus! De
stå lika strålande i det oändliga öfver den frusna,
hvita jorden der hemma som här, der de spegla sig
i Nilen och dana öfver palmtopparne.
Och de kära i fjerran, som der söka dem, följa
ej deras hjertan samma instinkt, och möta ej deras
blickar och tankar mina i den eviga, ljusa rymden?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
