Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
61
tenen hade från första ögonblicket blifvit slagna med
ett slags panik och sågo sig säkert redan i klorna
på någon penningutpressande, bachschichsnål turkisk
pascha, som skulle skrämma dem och hålla dem
fängslade tills han bekommit sin begärda dusör.
Mr Snobbing föll till hälften från stolen, såg en
stund forskande på mig med sina små, klotrunda,
grå och brunspräckliga ögon, pressade läpparne
patetiskt till sammans och sade med en befallande
åtbörd åt Hassan:
"Hissa Storbritanniens flagga! Vi äro på engelsk
botten, mina herrar!"
Han såg ut, som om han känt sig vara
Wellington vid Waterloo — efter striden.
Jag kan ej försäkra, om Storbritanniens flagga
verkligen hade någon verkan på den anryckande
doktorn och polismyndigheterna; kanske hade de
haft tid att hemta sig från den första darrningen,
ty de sågo mycket lugna ut, då jag mötte dem
på däck.
Doktorn var en ung, artig karl, som studerat
och erhållit sitt diplom i Kairo. Han uttryckte sin
ledsnad öfver att föregående afton hafva erhållit vår
underrättelse för sent för att då kunna anträda
färden — han hade nemligen uppehållit sig flere mil
på andra sidan Roda. Poliskommissarien nickade,
och båda slogo sig för några ögonblick ned och
drucko kaffe. Mr Snobbing kom nu i en hast ned
från sin wellingtonska storståtlighet och flög
omkring, bjudande på stolar, cigarretter och likör, som
han fjeskande slog i, krusade med doktorn, bugade
sig med vidlyftiga åtbörder för kommissarien och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
