Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85
habiah. Jag vinkar på långt håll min helsning till
vännen Bourriain, den unge franske arkeologen, och
så glida vi bort på Nilen, just som solen går ned
bakom de dystert blickande bergen på Tebes vestra
strand.
Just som jag skrifver detta, draga Edfus höga
propyléer förbi; de afteckna Big mot en guldgul,
förunderligt klar och genomskinlig aftonhimmel, der
solen efter sin nedgång framkallat skiftande färger,
som växa, blandas och dö.
Vi speja från det öfre däcket pa dessa
solnedgångar, och hvar och en lägger för en halftimme
sin sysselsättning ifrån sig. Mrs Snobbing viker
hop sitt broderi, dottern låter Graziella sjunka, och
jag lägger pennan åt sidan för att i vördnadsfull
tystnad följa den glödande åldrige gudens, den
lef-nadströtte, på välgeringar rike Tums dödskamp och
se hans präktiga svepning spridas i vester. Men det
är ibland kallt der uppe på däck, och kallare kännes
vinden, ju längre mot söder vi komma. Vi äro nu
nära 600 eng. mil söder om Kairo, och likväl äro
vi ofta stelfrusna, med blå händer och isiga fötter
i tjockaste vinterkläder och schalar, med välbehag
sträckande ut oss i middagssolen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
