- Project Runeberg -  En vinter på Nilen /
130

(1888) [MARC] Author: Claes Lagergren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

130

som lik en trogen pudel hade rullat i hop sig
bredvid oss och såsom laskemedel sög på ett tjockt
sockerrör, såg upp och drog sina stora, godmodiga
lappar till ett jettelöje un^er de yfviga mustascherna,
under det’att hans ögon tänjde ut sig och försvunno
i hufvudet.

"Tajeb!" sade han och tillade strax derpå med
en nickning: "tajeb kétir!" hvilket betydde, att de
två qvinnorna i högsta grad voro i hans smak.

Den ena lät emellertid, för att blända min
yan-keevän, förlåten falla, drog ■ undan det öfver panna
och ansigte nedhängande tygstycket — och der stod
hon, fyrtioårig, med svärtade ögonkanter, och
ansträngde sig för att gifva ett slags ormlik tjusning
åt ögonen, hvilkas halfslutna pupiller tycktes liksom
vilja suga oss och våra slantar till sig. Der fans
hvarken skönhet eller spår af skönhet, hvarken växt
eller uttryck. En otäck, grinande mun vred sig till
ett löje, under det att hon som en profbit på hvad
hon i Terpsichores konst förmådde, började darra
och skaka på höfterna, som om hon hade skälfvosot.

Egarinnan till handen, som hade fallit på min
skuldra, började nu i sin tur att lyfta på sin ridå.
Hela min uppmärksamhet hade rigtats åt det hållet.
Jag studsade tillbaka — hon var sjufalt värre, med
en mun som ett ginungagap, der endast några
svartnade reminiscenser af tänder döko upp likt öarna i
en skärgård. Hon såg ut som en lapska med sina
små eskimåögon.

Mon Dieu! Voro dessa de svartögda houris, som
vi hade hört omtalas, så voro de trettiosex kronorna
för dansen väl sparda. Då hade jag i Kairo under

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:53:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vintnilen/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free