Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
153
sende till årtusende. Grundadt af Osirtesen omkring
3000 år före Kristi födelse, utvidgadt under den
adertonde dynastiens Amenhotep, Totmes och
Ha-tasu, förstoradt till j ettolika proportioner under Seti
I och Ramses II (1460 före Kristus), mottog det ännu
försköningar och prydnader af Alexander (332 f. Kr.)
och Ptolemeerna. Och detta är nästan alltid
händelsen med de äldre templen, som ensamt hafva rätt
till namnet egyptiska, då de, som den grekiska
fåfängan skyndade sig att uppföra, endast äro
efter-härmningar och, som sådana, sakna den oberoende,
originela, skapande kraften och ingifvelsen, det lugna,
omsorgsfulla, tåliga utförandet.
Farao satt lugn, lik Memnons koloss, med
århundraden, talrika som öknens sandkorn, kring sin fot,
och lugn andas allt hvad han skapade; ingen
feberaktig brådska, som fuskande nöjer sig med
medelmåttan — för honom fans ingen medelmåtta, vare
sig i dimensioner eller detaljer. Om han ej hann att
resa mer än en pylon eller en obelisk, måste de
blifva en bild af honom sjelf och i sitt majestät
bära lika mycket vittne om hvad han var som det
fina, skönt inhuggna, faraoniska namnchiffret
derpå. Efter honom skulle andra faraoner komma för
att fortsätta och fullborda verket, derom kunde han
ej tvifla, ty faraonernas, den gudomlige faderns, den
mägtige Ammons älsklingars magt stod lik
berg-platån, lik Keops pyramid med ett ursprung, som
förlorade sig i årtusendens natt, och dock
fortsättande, likt det för hvarje år återkommande nilvattnet,
med våg efter våg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
