Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173
den norra, som år den så bekanta, sjungande
Mem-non, om hvars morgonhymn man haft så mycket
att förtälja och kring hvilken hela den antika
verlden lyssnande samlades.
Här stod kejsar Hadrianus en solig morgonstund
och hade säkert nära till hands sin fagre älskling,
den vemodigt blickande Antinous. Säkert smögo de
sig hit innan de andra i det kejserliga lägret vaknat,
innan i synnerhet Sabina hunnit lägga smink och
kosmetik öfver läppar och kinder. Den, som är
bekant med Hadrianus’ ansigte, kan lätt se det
tviflande, hånfulla löjet öfver den skäggiga läppen, då
han bidade på den första tonen. Trodde han på en
öfvernaturlig kraft, på ett naturfenomen eller på ett
prester ligt bedrägeri?
Det är bekant, att kolossen den gången visade
sig särdeles bevågen och vid det kejserliga besöket
tre gånger upprepade sitt klingande ljud, då vanliga
dödliga deremot fingo åtnöja sig med att höra det
en gång och ibland först efter flere upprepade besök.
Lät kejsar Hadrianus sig nöja med den smickrande
afsigten och sväljde han utan grimas artigheten?
Mången har af denna omständighet dragit
slutsatsen, att Memnons sång var ett bedrägeri — och
att en prest gömde sig i ett tomrum, som verkligen
finnes inom stöden, och der på ett instrument
frambragte det underbara ljudet, hvilket liknade
klingandet af en harpsträng, som brister; under det att å
andra sidan fenomenet ej omtalas hafva egt rum,
vare sig före stödens stympande eller efter dess
reparation, hvarför många antagit, att det frambragts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
