Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
175
till Ramses-Ludvigs lysande dag, stå fördunklade i
skuggan deraf.
Setis I och Richelieu tyckas endast hafva varit
till såsom en prolog för den stora händelsen, liksom
eftertradarne, Meneptah och Ludvig XV, efter den
långa dagen endast äro de sista strålarne af dess
sjunkande sol.
Deras långa regeringar äro epokgörande, icke
blott inom den politiska historien, utan äfven och i
ännu högre grad inom konst och vitterhet. Hvad
som än må omgifva deras namn af falskt beröm,
lögnaktigt smicker och öfverdrift af personliga
egenskaper och storhet, så hafva de dock skapat hvar
och en sitt århundrade, som spegla sig i dem, och
der de äro den allt upplysande och värmande,
skapande och växtgifvande solen, och fylla inom
historien en så stor plats, att man ej skulle kunna tänka
sig luckan.
Liksom Ludvig XIV, så var Ramses II den
efterlängtade, den länge af konung och folk väntade
tronarfvingen, "konungen från sjelfva sin moders lif".
Seti I, som var af en främmande ras, hade,
oaktadt sina ärofulla fälttåg och lysande egenskaper,
i trots af sina ifriga bemödanden att blifva en
fullblodig egyptier, genom antagandet af Egyptens
religion, seder, åsigter och fördomar, ej förmått det
egyptiska folket, som städse ansåg honom som en
inkräktare, att glömma hans utländska födslomärke.
Han hade derför äktat prinsessan Tuaa, som var
den store Amenhotep III:s barnbarn, och derigenom
inplantat det gamla, gudaborna, faraoniska blodet i
sin egen ras, som, lik vildstammen, förädlad genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
