- Project Runeberg -  En vinter på Nilen /
198

(1888) [MARC] Author: Claes Lagergren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’198

fylda af sand, befinna sig der innanför, och
förmodligen gömma sig i sin ordning korridorer och salar
bakom dessa, ehuru de nu äro otillgängliga.

Klippväggarna rundt omkring äro fulla af
graf-kamrar med väl bibehållna målningar. Vi kommo
slutligen in i en, genom hvars igenfylda öppning vi
med nöd kunde krypa in. Der rådde en besynnerlig,
obehaglig lukt, som hämmade andedrägten och som
jag genast igenkände från Bulaks magasiner, der jag
först bland öppnade mumier mötts deraf. Det var
en qväfvande mumielukt. Knappt hade vi också
tändt våra medtagna ljus, förr än vi funno oss sjelfva
midt ibland hundratals svartnade kroppar, som,
uttagna ur sina kistor och omhöljen, kastats om hvar
andra.

Det var en hemsk, gripande syn att se det ena
menniskohufvudet efter det andra med dödens grin
öfver de svartnade dragen sticka upp ur det hvita,
från ett slags små, bladlika skifvor till mjöl
sönderfallande stoft, i hvilket vi på händer och fötter krälat
för att komma in, och hvari vi nu nedsjönko till
vristen, och som icke var något annat än förvittrade
menniskokroppar. Här låg en brun kropp med sin
hvälfda bröstkorg, der ett ben med sin fot och en
del af höften, här en hand med sina glaserade naglar,
der en lem utan form, menniskokroppen i tusen
fragment, här en qvinnas kropp med sin barm och sitt
smidiga lif, der en mumiesvepning af tretusenårigt
tyg. Här snuddar min fot oförvarandes vid ett
hufvud, som vid beröringen likt ett klot rullar utför
stofthögen. Då det vänder sig, upptäcker jag ett
väl bibehållet qvinnoansigte, och jag lutar mig ned

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:53:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vintnilen/0204.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free