- Project Runeberg -  En vinter på Nilen /
238

(1888) [MARC] Author: Claes Lagergren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’238

bokstafligen om de resande och spärrade dem vägen.
Ungarne tjöto i korus bachschich, trängde de resande
inpå lifvet och skuffade dem in bland åsnehopen,
der de uppretade damernas parasollrapp voro utan
verkan. Det var en verklig babylonisk förbistring,
som den utanför stående ej kunde åse utan att kikna
af skratt.

Då jag såg denna rusande turisthop, prisade jag
mig lycklig att tillhöra Lotus, hvars tysta kajutor
och däck aldrig förr synts mig så afundsvärda.

Dessa Cooks ångbåtar hafva dock sina fördelar
och erbjuda den, som har brådt om, ett tillfälle att
på tre veckor göra sin niltripp. Jag lemnar
naturligtvis derhän behaget och trefnaden att under dessa
tre veckor från morgon till qväll befinna sig armbåge
vid armbåge med främmande — kanske både
högljudda och stridslystna — personer, som, hvar och
en pockande på sin egen rätt, följa sin grannes
rörelser med afund eller misstroende; att andtruten
jaga från Sakkàrah till Beni-Hassan, Denderah,
Abydos, Tebe, Esneh, Edfu, Phile och tillbaka, slukande
tempel efter tempel — två och tre i taget — utan
den nödiga mellantid, som smälter hvad man förtärt
och väcker smak efter mera; att vid utflygter på
åsna oupphörligt fa höra förebråelser, att man fått
det bästa djuret, och, ofta bakom, svälja de andras
dam samt i ilande brådska jagas genom mörka salar
eller trängas med fyrtio andra, der man åtminstone
för ett ögonblick, en enda dyrbar minut, skulle velat
vara ensam med tystnaden och ruinerna; och att,
slutligen, huru ofullständiga intrycken af ett sådant
besök än kunna vara, oupphörligt känna dem dar-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:53:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vintnilen/0244.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free