Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’245
På eftermiddagen gjorde vi vårt afskedsbesök i
Karnak, der vi glömde oss qvar i den stora salen,
till dess pelarnes långa skuggor blandades och
templet insveptes i skymning. Vi hade våra tyska
väninnor med oss; de skilde sig lika ogerna som vi
sjelfva från ruinerna och dröjde än här, än der, tills
den sena timmen med sitt ctøupt fallande mörker
utan längre uppskof tvingade oss till uppbrott. Utan
att vända oss om för att se templets mörka, väldiga
silhuett afteckna sig, redo vi tysta derifrån.
Samtalet ville ej komma i gång; det var som om
Kar-naks tempelpylon hade kastat sin skugga öfver våra
tankar. Vi väcktes dock plötsligt derur, då fru K.,
som, sin vana trogen, i ilande galopp hade skyndat
före, uppgaf ett gällt skri. Vi sågo i det samma i
halfmörkret, huru hennes gestalt försvann. Då vi
kommo fram, lågo både hon och åsnan utsträckta på
marken. Djuret hade snafvat och dragit sin
ryttar-inna med sig i fallet. Fru K. hade kastats på båda
knäna och hade utan tvifvel gjort sig illa, ehuru hon
försäkrade oss om motsatsen, ty hon ville nu på inga
vilkor upp i sadeln igen, utan föredrog att, stödande
sig på våra armar, till fots tillryggalägga vägen fram
till Luxor.
Vi hafva nu kommit till den sista — den sista
högtidliga dagen i Tebe! Jag önskade använda den
samma för att å nyo besöka Bab-el-Molok och dess
konungagrafvax. För detta ändamål hade Lotus under
natten lyft ankar och ljudlöst glidit två eller tre
eng. mil utför strömmen, och då jag vaknade och
såg ut, hade Luxor försvunnit, och vi lågo ankrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
