- Project Runeberg -  En vinter på Nilen /
254

(1888) [MARC] Author: Claes Lagergren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’254

mel, som löser förtrollningen: det är Murrays röda
bok, som tolkar det outransakliga. Gudarne, ja, sjelfve
Osiris, om än aldrig så bister i sin svepning, tyckas
känna igen den, fast deras ögon låtsa kall
likgiltighet. Den har fört så mången oförskråckt resenär
förbi Osiris’ förlamade kràkla, att guden ej längre
vågar motstånd, men förblifver lugn och orörlig. Gå
dock ej för nära, ty du kunde ju snudda vid hans
krokiga spira, och hvem vet om ej en gnista af den
forna magten kryper i dess böjda guld? Håll dig
derför intill muren. Der äro våra män, som undrande
blicka bakom sig, både Mersal och den långe Ismael.
Deras glada skratt öfvertyga oss då, att vi endast
kommit en trappa djupare i Setis ändlösa dödspalats,
och Amenti hägrar ej längre för vår upprörda
inbillning. Det är nu ett förmak med sina fint skurna
elfenbenslika figurer, sina olika nationaliteter, sina
höga, smärta qvinnogestalter med långa, drömmande
ögon och hvita lotusblommor i händerna. Derpå
öppnar sig ännu en dörr, och der bakom råder ett
ogenomträngligt mörker, som våra ljus blott
ofullkomligt skingra. Facklorna brinna matta och gula
i den tunga, qväfvande luften. Sex fyrkantiga pelare
uppbära det höga taket, som längst bort försvinner
i ett skyhögt hvalf. Här möta vi åter Seti, hvars
hufvudbonad i ränder af guld och svart gör honom
lätt igenkänd. Han rör sig åter midt ibland sina
gudomliga anförvandter, men "slägten är värst" tyckes
till och med bland de odödliga göra sig gällande, ty
visst omfamna de här den gudomliggjorde farao, men
huru kyligt och ceremoniöst är ej omarmandet! Der
är intet klappande hjerta mot hjerta, intet bröst, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:53:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vintnilen/0260.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free