Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’303
De lade sina fina, väl formade händer på hjerta och
panna och bugade sig med en smäktande, fuktig
blick ur de stora, mandelskurna ögonen, under det
att de bjödo oss vara välkomna. Innanför klostrets
väggar — verkliga fästningsmurar, byggda af tre
och en half fots långa stenar — är en hel by af
lerkàkar, med män, qvinnor och barn, som alla äro
kristna, fastän ingenting skiljer dem ifrån den
mo-hamedanska befolkningen i byarne på slätten. Allt
slags boskap och fjäderfä rörde sig ock der inne,
bräkande, grymtande och kacklande.
Nu kom en äldre man med ett godmodigt
leende på sina stora, bruna läppar, från hvilka ett
yfvigt, gråsprängdt skägg nedflöt ända till midjan
och gaf honom ett ärevördigt utseende. Alla de
andra, som omgåfvo oss, reste sig och helsade
honom med vördnad. Det var synbarligen klostrets
prior eller bysamhällets öfverhetsperson. Vi helsade
gravitetiskt och förblefvo naturligtvis stumma, enär
vi hvarken på arabiska eller koptiska kunde uttrycka
de artigheter, som stunden lade på hjerta och tunga.
På några ord från vår städse leende värd skyndade
sig tjenare att utbreda mattor öfver en murad bänk
på gården, der skuggan från den höga klostermuren
föll behaglig och sval. Vi satte oss tysta derpå och
sågo, att vi voro föremål för en med möda
återhållen nyfikenhet från kretsen, som omgaf oss, hvilken
i hvarje stund ökades och som slutligen steg till mer
än trettio karlar. De förblefvo alla stående, utom
det ärevördiga gråskägget, som allt emellanåt
sneglade på oss och log.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
