- Project Runeberg -  En vinter på Nilen /
306

(1888) [MARC] Author: Claes Lagergren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’806

lighet vänta på den stund, då vi skulle öppna på
matsäcken. Det blef oss emellertid klart, att en
sådan der offentlig frukostspisning ej skulle gå för sig
utan obehag, och vi böljade flytta oss. Men hvart vi
än gingo inom eller utom klosterväggarna, följde
svärmen efter, utan att för ett ögonblick lemna oss
för oss sjelfva. Så ofta vi slogo oss ned
någonstädes, satte de sig alla på huk i en cirkel omkring oss,
böljade skratta och hålla ett bullrande samtal, för
hvilket vi båda naturligtvis voro föremål.

Hvilken skilnad emot de tysta, värdiga, gästfria
mohamedanerna! Om jag förut hade önskat få se
kopterna på nära håll, så var jag nu efter två
timmar mer än tillfredsstäld. Jag viste, att de allenast
i sitt gamla koptiska språk besitta uttalet af det
antika Egyptens språk. Det är i de koptiska
messböckerna, som det sista spåret af Ramses’ och Setis
språk helsar oss. Många ord äro de samma, och fastän
tre tusen år skilja dem åt, så är det troligt, att
Se-sostris, om han stode inför det sneglande gråskägget,
då det läser i sin gamla koptiska messbok, deraf
skulle förstå en god del mer än jag.

Vi beslöto oss slutligen för att bryta upp och
välja hvilken annan plats som helst vid vägkanten
under palmer och blommande accacior. Vi befalde
Murci att sadla åsnorna, och till våra värdars
bestörtning lades matpåsarne öfver deras länder. Vi bugade
oss derpå, lade några silfverslantar i gråskäggets
klolika, utsträckta hand, stego i sadeln och begåfvo
oss, utan att se oss om, åter ut på den glödheta
slätten och kände oss glada att hafva kommit ifrån
den närgångna gästvänskapen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:53:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vintnilen/0312.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free