Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vira
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Att skrifva några regler för välspelningen i vira är
hvarken lätt eller tacksamt, och man kan endast antyda
huru i allmänhet spelet brukar tillgå och lämna några
allmänna regler, från hvilka dock ofta undantag gifvas. Den
enda regeln som i fråga om själfva spelningen står
orubbligt fast, är den, att alltid hafva ögon och tankar med sig,
och den som följer denna regel har däruti den bästa hjälp.
Om spelaren spelar ett trumfspel, bör han gärna trumfa
för att om möjligt oskadliggöra motspelarnes trumf.
Äfven om han i ett lägre trumfspel litar på sina handkort,
bör han, om motspelarne delat talongen och sålunda köpt
för renons, trumfa en eller två gånger för att därigenom
taga bort de små trumfarne hos den ene motspelaren.
Sedan detta skett, kan han försöka med sina handkort. En
klok spelare ställer dock om möjligt så att han, äfven sedan
han trumfat ett par gånger, fortfarande har på sin hand
högsta trumfen af dem som ännu finnas kvar i spelet. Är
spelaren renons i någon färg, kan han våga dröja något
med trumfningen i förhoppning att få användning för sina
små trumf. Vid 8 spel, högre gaskar eller högre solo
måste dock trumfningen börja snarast möjligt. Den spelare,
som sitter i förhand och spelar trumfspel, har alltid en god
ställning, emedan han omedelbart kan begynna trumfningen.
En fördel för spelaren är ock att under spelet komma i
efterhand. Den ene af motspelarne, mellanhanden, nödgas
då offra sina stora kort, medan spelaren endast kastar sina
hackor på dem, så framt han ej tar öfver dem med sina
ännu större.
Men kommer spelaren i mellanhand, drabbar honom
naturligen samma obehag. Hans granne till höger bör
därför alltid, då han har utspelet, draga upp sin sämsta
färg, naturligen under förutsättning att hans medspelare är
bättre rustad och kan taga bort något eller några af
spelarens större kort. På samma gång upplyser han sin
medspelare om att detta är hos honom en svag färg. Har
han flere kort i färgen, bör han dock ej spela det lägsta,
ty ett högre kort framtvingar ofta hos spelaren ett högre
kort, som sedan blir ett lämpligt offer för efterhandens
styrka i färgen. Kommer spelarens granne till höger i
förhand flere gånger, och de stora korten visa sig sitta på
hans medspelares hand, skadar det ej att spela ut en ny
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
