Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vira
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hand de högsta trumfarne, bör han trumfa, i synnerhet om
det visat sig, att den andre motspelaren är renons i trumf.
De regler vi härofvan meddelat gälla, naturligen med
någon modifikation i vissa fall, för köpspel, turnéer,
solo-trumfspel och lägre gaskar. För de högsta gaskspelen på
6 och 5 samt för vira gälla något annorlunda beskaffade
regler. Där gäller det att pricka spelaren, d. v. s. att få
reda pä en färg, som han ej har med sig, och hvilken
motspelarne kunna kasta på spelarens många trumf. Sitter en
af motspelarne i förhand, då en vira spelas, är det hans
skyldighet att spela ut ett äss, om han har något. I annat
fall följer han den regel, vi förut angifvit beroende på om
spelaren sitter i mellan- eller efterhand. På samma sätt
brukar man äfven gå till väga vid gaskarne pä 6 och 5,
ehuru man här bör vara något varsammare, särskildt då
det gäller att spela äss i förhand. En färg med äss och
kung är däremot ej det ringaste farligt att när som helst
draga upp. Sitter spelaren i förhand och spelar vira eller
någon af de nyssnämnda gaskarne, kan han ibland försöka
att spela med ett eller vid gaskarne med ett par ej säkra
handkort. Han bör då trumfa så länge som möjligt för
att förmå motspelarne, som hafva svårt att veta, hvilka kort
de skola behålla kvar, att kasta kort, som kunna göra hans
spel godt. Många spelare pläga, då de under sådana
förhållanden spela en vira, taga med sig ett kort i sin sämsta
färg, helst den, där någon af motspelarne begärt ett
köpspel eller ett solo. Spelaren beräknar då, att motspelaren,
öfvertygad om att spelaren ej gärna kan hafva tagit med
sig något kort i denna färg, kastar bort hela färgen för att
hålla sig garderad i någon annan färg, hvilken han mera
sannolikt anser finnas på spelarens hand. Utgången vid
dylika spel beror ofta af en ren slump. Har förhanden
emellertid vid en gask två eller i en vira ett osäkert kort,
och trumfen är ofärg, bör han alltid försöka spelet, då
kostnaden för spelet i alla händelser ej blir större än om
spelaren lägger ned det genast.
Att ha förhand i ett misèrespel kan under vissa
förhållanden vara för spelaren ganska fördelaktigt. Han kan
då, innan någon af motspelarne kunnat bli renons, blifva
af med t. ex. en ensam trea, hvilken måhända eljes kunnat
bli farlig. Har han däremot två sviter, är utspelet långt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
