Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Missionen vid Hvita Bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
likgiltiga uttrycket. Hon har fallandesot — men hennes
yngsta barn är den täckaste lilla varelse, som ej släppt
modren förrän hon följt henne att “höra om Jesus“.
Här sitter vidare en affallen kristen, bunden sedan flere
år i dryckenskapslasten, en stor tyrann för hustru och
barn. Nu sitter han med nedböjdt hufvud och hör
evangelium. Han säger: “Jag kan icke tro,“ men
kommer ändå; han dricker ej nu. En qväll flög en
ljusning öfver hans om synd vittnande anletsdrag, då
vi sjöngo Sankeys sång om Herden, som hörde fårets
rop i öknen, och han sade på eftermötet: “Jag tror
Grud tänker taga mig med våld.“ På eftermötet,
stämmer en bagargesäll i sin mjöliga drägt upp en lofsång
för syndernas förlåtelse. En annan yngling, en affälling,
lyssnar uppmärksamt; jag tror han tagit vid tron. Han
ser så glad ut att höra om Jesus. Ungefär en 3:djedel
af dem som äro på våra möten bo i uthus eller
lusthus utan eldstäder. O, hvilken skriande nöd! Vi hafva
2 à 3 talare här hvarje qväll och ibland en särskild
för våra vilda ynglingar. Jag betviflar att de i London
kunna vara värre. De ge ut skrattsalfvor och göra
tvärtemot hvad vi säga, och då de sjunga skrika de så
att örhinnorna kunna sprängas. En afton bjödos de
på smörgås; då voro de en smula bättre.
Våra grannar börja nu hitta hit i allehanda behof
af mat, kläder, vedpoletter, penningar m. m. Hittills
har oss intet fattats, utan vi hafva nästan dagligen fått
dela med oss åt dem som intet hafva. Ibland frågar
förnuftet: Går detta an? Hvar skall det sluta? men
tron svarar: “Herren är rik öfver alla dem som åkalla
honom. “ “Säll är den som låter sig vårda om den
fattige,“ säger Herren. Bedjen för oss och våra
grannar!“
D. 6 februari 1877. “Knappt är morgonbön slut
förrän våra grannar infinna sig. I dag kom en gumma
med ett par byxor; jag förstod ej strax om meningen
var att jag skulle köpa dem, men så var det icke,
utan hon ville köpa byxorna åt sin man och “låna“
pengar dertill af mig! O, hvad det är svårt att veta
gränsen för att “gifva“ och “låna“ åt dem som begära
och, efter hvad vi kunna dömma, verkligt behöfva. (Om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
