Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arbetet bland vårt lands prostituerade qvinnor och fängelsets barn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
golfvet och en mindre på ett bord, under hvilken
julklapparne lågo. Våra skyddslingar äro i många
stycken som barn, så långt de i andra äro derifrån vuxna.
De äro så ovana vid att någon bereder dem glädje, att
det är en tacksam jordmån i det fallet. Vi sjöngo: “När
juldagsmorgon glimmar”, m. fl. julsånger, och jag läste en
god julbetraktelse. Vi hade äpplen och bakelser, gåfva af
en f. d. fånge, en qvinna, som bor här i granskapet. Hon
kom i går och gaf mig en stor apelsin; då jag tvekade
att taga den, sade hon: “Jag har sjelf fått den“. Hon
vet ej huru väl hon vill oss. Hon går ständigt på
bönestunderna här och säger att hon här fått
välsignelse till sin själ.
Intet fattades af Herrens gåfvor.“
D. 8 febr. 1878. “Vi måste låta vårt “vrak“ gå!
Hon blef alltför våldsam att behålla – – – – – –
Flera framställde sig till den lediga platsen. En
afton kommo tvenne unga qvinnor, den ena en bild af
den personifierade uselheten; hon såg så jämmerlig ut
som ett menniskobarn kan göra. Hela ansigtet var
uppsväldt och eldrödt och hela figuren den ömkligaste
man kan tänka sig, så det blef icke litet ämne till tack
och lof att se våra skyddslingars friska och trefliga
utseende som en tid varit inom hemmets hägn. Blott 21
år och så utsliten! Systern, som åtföljde henne, bad
om hennes intagande på skyddshemmet. Vi väntade
visserligen en annan, men hvem kunde afvisa denna? . . .
Hon mottogs med glädje. Det var en outsägligt salig
afton. Nåden att få emottaga en sådan har aldrig förr
känts så stor. Ja, lofvad vare Herren för all hans nåd!
D. 19 febr. 1878. “Vår nya skyddsling artar sig.
Visst är hon ovanligt usel, men repar sig gör hon.
I går kom en fader sökande inträde på
skyddshemmet för sin 17 åriga, vanartiga dotter; hon hade
stjufmor, som hatade henne; flickan hade stulit på en
skjortfabrik, der hon arbetat, och sedan vistats “ute“
under 5 veckor — man vet icke hvar. Vi hade ej rum,
men lofvade i alla fall att taga henne.“
D. 10 mars 1878. “Det stackars barnet, som såg
helt oskyldigt ut, rymde snart ifrån oss, sedan hon
stulit penningar af sina kamrater. En af dessa rymde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
