Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sätt återkomma; hon var verkligen förkrossad. Den
gode Herden sökte åter sitt får och fann det. Ljufligt
var mötet mellan Jesus och det förlorade barnet. Hon
hade nu lärt en svår lexa: att icke lita på sig sjelf, och
erkände att hon i allt behöfde Guds nåd. Hon tog emot
syndernas förlåtelse, och nåden gjorde henne så ljuflig.
Hennes utseende vittnade om frid. En stilla glädje
upplyste de eljes icke vackra dragen. Hon var för Gud
och menniskor behaglig och täck. Hon var sedan på
platser, der dryckesvaror begagnades, men nu var hon
frälst från begäret och prisade Gud derför.
Från år 1883 innehade hon plats hos grosshandlar
*** såsom vårdarinna för deras yngre barn. Hon var
trogen i det lilla, och stort var det förtroende hon vann.
Såsom bevis på hennes herrskaps belåtenhet fick hon
ett guldur till julklapp. Barnen voro innerligt fästade
vid henne.
Rörande var hennes härlek till oss och hemmet,
der den gode Herden fann henne. Hennes tacksamhet
och tillgifvenhet var så öm och en fin takt spårades i
hennes små kärleksbevis. Till jul skänkte hon oss
något litet smakfullt bokmärke, med påskrift af hennes
egen hand. På ett af dessa hade hon skrifvit: “Herren
vedergälle dig det du gjort hafver, och din lön vare
stor när Herren, Israels Gud, till hvilken du är kommen
att hafva tröst under hans vingar“, Rut 2: 12. På
namnsdagar kom hon så lycklig med någon liten gåfva.
En gång fick hon tillåtelse af sin fru att bjuda på kaffe
på hemmet samt på en tårta, som hon sjelf fått tillaga.
Då hon gick ut med barnskaran, var hon så glad, om
hon fick möta sina vänner från hemmen. Hon hade
ett innerligt böneumgänge med sin Gud och var viss
om bönhörelse. Hon hade bedt om att få taga ett af
barnen, som hon vårdat ända från födelsen, med sig att
höra Guds ord, och hon fick det sista söndagen hon
lefde. Det gjorde henne sä lycklig. Hon var också
alldeles nöjd, då hon icke kunde få gå att höra Guds
ord. “Skulle jag icke tacka och lofva och gerna ligga
på mitt ansigte inför min Gud, som blifvit lossad från
sådana bojor?“ sade hon.
Oväntadt hastigt kom hembudet natten mellan den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
