Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
17 och 18 oktober 1888. På aftonen lade hon sig frisk,
men vaknade med smärta åt hjertat. Någon tid förut
hade hon haft samma anfall, men åter lika hastigt
repat sig, men nu var stunden inne. Hon utsade det
barnets namn, som hon hela tiden skött, utropade med
glad frimodighet: Jesus! Jesus! och — var hemma . . .
Hon har segrat! Hon står bland dem som öfvervunnit
för Lammets blods skull, som tvagit sina kläder och
gjort dem hvita i Lammets blod.– – – – – – –
Vid ett besök hos Thildas matmoder efter hennes
död, lemnade hon om sin tjenarinna följande vittnesbörd:
“Thilda har aldrig gjort oss något ledsamt. Hon har
aldrig lärt barnen något ondt. Jag kunde så tryggt lemna
barnen åt henne; jag kunde lita på henne som på mig
sjelf. Barnen ha af henne fått lära att bedja till Jesus
och att älska Jesus — och huru mycket godt jag fått
lära af henne, det kan jag icke säga. Jag har förlorat
icke endast en trogen tjenarinna, utan en vän. Barnen
voro så fästade vid henne: den minsta frågar gång på
gång: “Hvar är Thilda? Jag svarar: “Hon är hos Gud“.
Barnet säger: “Kan icke Gud låta henne komma ned
en liten stund till oss?“ Alla sakna henne; hon var så
ödmjuk, hade ett så anspråkslöst sätt, men vann alla.
Hon läste sin bibel så gerna; hon lade alltid märke der
och strök för hvad hon läst för dagen. Det sista hon
läste var: “Varen icke bekymrade för morgondagen; . . .
hvar dag har nog af sin egen plåga“. Hon lofvade mig
sin bibel; den är gammal och nött och utan mycket
värde för andra, men för mig är den en stor skatt.
Morgonen efter hennes första anfall på natten sade hon:
“Vet frun, jag trodde jag skulle dö“. Jag svarade:
“Hvarför talar Thilda om döden jemt?“ Hon svarade:
“Dertill måste vi ju alltid vara redo. Vi kunna ju
aldrig veta när budet kommer!“
Det var under många tårar matmodern sade detta.
Hon lät sätta på hennes kista: “Väl, du gode och trogne
tjenare; i ringa ting har du varit trogen; jag skall sätta
dig öfver mycket: gå in i din Herres glädje.“
Den 21 oktober jordades Thilda W:s stoft till
uppståndelsens dag. Flere kransar prydde hennes kista. På
en stod skrifvet: “Från 5 små systrar till deras trogna
vårdarinna.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
