Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om att lemna oss, ehuru hennes hjerta visst icke var
vunnet för Herren, ej heller hennes våldsamma lynne
brutet. Minsta anledning kunde vålla svåra uppträden,
och om hon sattes på prof och hennes bön beviljades
att få besöka sina slägtingar, öfverväldigades hon
af sitt gamla begär efter rusdrycker och kom berusad
hem. Bekymmersamma dagar följde härpå. Detta
in-träffade sista gången för omkring 3 år sedan. Herren
välsignade då ett allvarsamt samtal med henne. Hon
har sedan varit fullkomligt pålitlig och har kunnat med
full frihet gå förbi utskänkningsställen med slantar i
fickan, som varit hennes egna. Hon sade härom sjelf:
“Nog måtte detta vara Gud.“ En mycket stor
förändring visade sig från denna tid i hennes sinne, särskildt
i hennes förhållande till Guds ord, mot hvilket hon
förut visat bitterhet och fiendtlighet, så att den, som i
all vänlighet ville säga henne ett ord om Herren, kunde
vara viss om ett sträft svar eller ock att hon flydde
undan. De senare åren deremot Blef det hennes lust
att höra Guds ord, och ett uttryck af stor blidhet spred
sig öfver hennes mörka anletsdrag, då man talade med
henne om Herren. Äfven blef hon oss till en verklig
hjelp; hon sydde utmärkt väl, var så ordentlig och fullt
pålitlig, att hon betroddes med åtskilliga
förtroendeuppdrag och svek oss aldrig. Då hon fick besöka sina
slägtingar, längtade hon “hem“, ty, sade hon, der talas
icke om annat än jord och verld; jag kan ej trifvas der
Guds namn missbrukas och der det icke talas om Gud“.
Visserligen hände det ännu någon gång att hon blef
förbittrad, men det var ett lidande för henne, och då
man talade med henne derom, var hon mjuk och böjd.
Sista tiden blef hon allt mera bevarad från lynnets
utbrott. Hon var mycket tjenstaktig; hennes kärlek och
tacksamhet var stor.
Hennes helsa hade länge varit bruten; i aug. 1888
insjuknade hon häftigt och doktorn sade det vara
kräftan. Hon blef dock bättre, ehuru hon ofta under det
sista året måste intaga sängen. Den 12 aug. 1889
insjuknade hon åter häftigt och doktorn förklarade att
hon måste vårdas på sjukhus. Ehuru hon mycket önskat
få vara hemma, fogade hon sig häruti och tog äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
